Oscar och jag tog mer eller mindre roadtriptempo ner genom mälardalen, till Nyköping där vi inhandlade såväl en julklapp som en hel del mat att förtära under helgen. Vi hade GPS kordinater och en PDF från linköpingsklätterklubb, hur svårt kan det vara att hitta ett berg?

När vi kom fram till GPS kordinaterna så var det mörkt, skog och ett träsk… Pannlampa på.

Vi lyckades identifiera vad vi trodde (nu vet) var stora väggen, en dryga 25-30meters granit-överhängande-vattendroppande-mossbelupen-knalle med såväl hyllor som tak… Alltfrån A2 till A4 enligt föraren, wowfaktor på.

Efter att ha klafsat omkring nedanför klippan och undrat om det fanns någon bra tältplats så valde vi att slå upp tältet på en av skogsparkeringarna, snacka lite big-wall-drömmar och sen somna.

Dagen efter, frukost, kaffe och vid kaffekopp 2 så kom två bilar glidande med (Peder, Robert, Mats, Mattias och Lars) ett gäng Aidklättrare, HELA Svartgölsträffen… De hade hört oss köra fram och tillbaka på vägen kvällen innan. Vi hade missat sista inlägget på utsidan om militärtältplatsen och kaminen… Nåja, mot Svartgölsklippan, tänkte vi, men inte dom.

Vi åkte till 2 nytursväggar, väggar där såväl jag som Oscar fick göra nyturer på! Vilken grej, först gången på skarp aid på nytur. Peder Westman, tog sig tid att ge mig och Mattias en fantastisk introduktion i bultar, peckers och heads också. Min första tur gjorde jag dessutom bredvid Peder, vilket gav mig förmånen att kunna ställa kontinuerligt korkade frågor om vad hur och varför!

Kvällen var klassisk, först lite krovgrillning ute vid klippan, sen tillbaka till tältet för rejäl eldning, mat och filosofisk retorik om allt och ingenting i flera timmar.

Söndagen bjöd på en del trötta ögon, mycket rökluktande kläder och småregn. Jag fick göra min första A2! En otrolig känsla att kliva upp i den 3e headen på raken på lead.

WOW liksom!

På måndag är det tillbaka till jobbet några veckor, sen ska jag försöka vara pappaledig lite. Hoppas verkligen på att få ihop det den här gången… Fram tills nu så har det ju inte gått toppen direkt.

Rehaben går iallafall riktigt bra, jag kan gå någorlunda utan att halta, göra enklare böjrörelser med knät och vissa vridande balansövningar funkar.

Målsättningen ligger kvar, tillbaka på 7a inomhusgrad i januari…

Tungt och jobbigt att inte få klättra och att nu starta om med rehab och grundträning igen. Hösten blir en orgie att skapa motivation för att ta sig tillbaka till en vettig form igen.

Under operationen så visade det sig att min meniskel var helt söndertrasad, läkaren trodde inte att jag kunde lyckats med detta under en enskild aktivitet utan misstänkte att jag trasat sönder den mer och mer under flera år.

Han tycket också att det var fascinerande att jag överhuvudtaget kunde knalla omkring med den, jag valde att inte berätta att vi var i Ågelsjön helgen innan operationen och klättrade… Jag klättrade i och för sig bara två, tre leder… Men ändå.

Vintern kommer tillägnas att öka kunskapen om allt vad det innebär att bli riktig tradtomte, klippklätterinstruktör under 2012 är målet… Vi får väl se om det tar några år till… Jag ska försöka uppdatera lite mer om det än om skador är förhoppningen.

Just nu håller jag på att browsa igenom litteraturen som jag har, ”Climbing for instructors”, ”Rope Techniques” med flera, med flera…

Jag har köpt in en hög med bultar och hooks för att kunna träna aid under våren… Vi får väl se hur det och olika räddningstekniker sitter när det blir dax för teknisk examen, förhoppningsvis i vår.

Vi hade en toppenvalborg, trots regn, jag och Bella har varit i ryssgraven, jag har klättrat i Gåseborg, Herman och jag gjorde Bengts Bultspricka i Häggsta. (Herman på lead jag på topprep) Och till sist så har det brunnit på K2… Där jag jobbar med instruktörer och IT, sjukt tråkigt det kommer vara stängt ett tag.

Idag har varit en toppendag.

Jag och Robin tog barnvagnen, Bella har ju trasiga knän sen font så hon tog cykel och Trollet och sen knallade vi runt hela Strandvägen, jag bouldrade lite här och där och Bella hejade på.

Vi avslutade med en fika på Lövhagen.

Här kommer lite film från rundan! (Tror för övrigt det är min första 6b+ flash på boulder ever!)

Den här månaden har varit fantastisk, mest för att jag fått komma mycket närmare min lilla kille Robin. Vi har verkligen börjat hitta varandra, vilket känns stort. Att få hänga med Bella en hel månad och bara göra det vi älskar mest, klättra. Och ett helt fantastiskt sommarväder…

Om det finns någon smolk så är det hur vissa människor beter sig, vi pratar om accessproblem hemma. Men vi är 10miljoner människor i ett ganska stort land. Font ligger 5 mil från en världsstad. Det finns mer än 7000 registrerade boulderproblem på bleau.info! Nu i helgen var ALLA parkeringar fulla på samtliga stora områden, det var KÖ till vissa boulderproblem. Stenarna här nere är ganska känsliga, klättrar man för snabbt efter regn så går dom sönder, bajsar man under dom kanske dom sjunker tillbaka i jorden (eller så blir Putte sjukt arg när han trampar i männsikorbajs). Det var en fransos som fick frispel här nere på några av Svenskarna i vårt gäng för att dom inte torkade av fötterna ordentligt… Då tycket jag han var lite dålig i sitt bemötande, men jag förstår honom mer nu, man står för att klättra ett problem, då kommer nån tjoare från Holland (Dom England, tyskland och Danmark är överrepresenterade på flera missar) och klättrar på problemet med skitiga skor… Det är bara att borsta om problemet igen. Plus att problemet blir mer och mer chippat. Tycka vad man vill om POF, men fransoserna vill använda det… Fine, det är deras hemma! Krita BER dom alla använda sparsamt, ändå är det många som häller på krita på sloprar så att man får stå och borsta tio minuter för att få något som liknar friktion… Båda varianterna blir i förlängningen en typ av chipping, klippan förändras.

Sen sista från Gnällgargammel, tickmarks, vem Fan behöver 2m långa tickmarks till en jug? Eller en crimp? Är det för att folk röker så sjukt mycket braj att deras närminne påverkas till den milda grad att dom inte vet var dom ska sätta fötter eller flytta händer? Hur svårt kan det vara att göra en liten minnesprick som enkelt borstas bort så det blir lite najsare för nästa person…

Om jag hade bott här nere och det var mina stenar hade jag varit MINST lika otrevlig som fransosen i den orangea tröjan! Han har nog ruttnat på att bemöta människor på ett trevligt sätt, han vill bara att dom ska åka hem och dra plast! jag förstår honom, jag kände likadant i helgen… (Fast jag bad dom som jag sa åt väldigt vänligt att dom kanske skulle bli mördade av Bleussardsen som gick runt och vaktade på tysk och engelsktalande människor som inte torkade av fötterna och gjorde för stora tickmarks… Sjukt kul att se dom se sig om över axeln vid varje problem sen)… hehe

Nog pipit… Men nog fan måste vi ta vårt ansvar när vi är ute i naturen, oavsett om det är löpning, MTB, korvgrillning eller klättring!

Det kändes i kroppen idag att det var fjärde klätterdagen på raken, vi har kört två lättare dagar med orange och blå slinga på Rocher Potatis, 91.1 och lite i Rocher Sabotes… Jag avslutade förgårdagen efter att ha gjort bland andra arc cercle på 91,1 som är en highball 5+ med bra landning och easy top out, med att sätta little crack, som jag tidigare haft little helvete med… Nu hittade jag betan och satt den. Men på håret, jag var så sjukt slut i kroppen att jag inte orkade göra urtoppningen, det höll på att bli en fetsäl, men jag räddade ansiktet till 50% och kröp upp på knäna… brrr…

Strax innan satt jag och Bella blå 24 högervarianten. Jag klotar fortfarande på vänsterutsteget, höger 4- vänster 4+… Jag har klättrat 6a som är lättare!?

Igår gled vi runt i Rocher potatis hela dagen och gjorde en polerad orange slinga med bara mantlingstopouts, armbågarna på både mig och Bella var inte toppen efteråt.

Idag åkte jag till flyget med Bella och Robin, sjukt tråkigt… Kändes lite ensamt att köra till Carrefour och handla lite lunch för att sen pipa iväg till Franchard och klättra ensam. Som tur var hade jag Trollet med mig. Dessutom köpte jag en hel låda med maränger som jag suttit och glufsat till kvällsfika…

Jag kom till den fina areten som jag aldrig provat på precis nedanför Excalibur och beetlejuice… Sliten och trött så värmde jag på svat bredvid och tro det eller ej så kändes kroppen ganska ok, så jag började dra på den. Skum Beta. Tog ett tag att klura ut, till sist satt jag den. Och till min förvåning så blev det resans hårdaste problem en 6b+… Tydligen är den nedgraderad eftersom det finns två topouts på den, den högra är något hårdare och man har en gång i tiden fått 7a för den. Men min escape får man tydligen 6b+ för.

För er som inte vill se hur många press det tog, välj den övre tubningen:

Utan en aning om vad jag klättrat för grad eller vad det hette så knallade jag lyckligt vidare upp till Karma, den är imponernade. Jag har dragit på Little Karma några gånger och den är hälften så stor, och bra mycket enklare, men jag har inte en suck… Det är ett snyggt problem.

Drog lite halvhjärtat på starten till Bizare Bizare och Beetlejuice, satt några röda och blåa problem men hittade ingen riktig inspiration. Träffade ett gäng riktigt trevliga norrbaggar som hade hängt här i två månader. Intressant att vi lyckats missa varandra de hade också barnvagn och prylar…

Knallade över till Isatis eftersom jag hade en 5+ som jag inte orkat toppa ur sist och ett super fint sva med en känslig travers som jag inte visste graden på. Vit 23 får man 5+ för om man startar från vänster och det är verkligen ett coolt problem. Röd 29 flashade jag och trodde att det var 4+, men fötterna står där dom ska nu tydligen för det var min fjärde 5+ flash här nere på svan… Jag har ju några 6a på andra och tredje försöket, men ingen flash… Den kommer nog också.

Nu har jag precis klippt ihop lite filmer som ska laddas upp på tuben, bilen är packad, GPSen är programmerad och jag är skittrött…

På lördag är den grillning och lite bouldering hemma, får se om man har haft nån nytta av att dra här nere en månad. Ska göra några seriösa press på ”Ömsat Skinn 7a” hemma nu…

Sen på måndag är det tillbaka i selen, både bildligt och bokstavligen eftersom kneget på Klättercentret börjar igen…

Till sist får Robin sista ordet från resan:

Igår åkte vi till Gorge aux Châts och picknickklättrade lite, både Bella och jag satt en massa fina femmor i sensommarvärmen.

Idag tog vi tjuren vid hornen och åkte ut tidigt, läs 10snåret, för att det är en ledig dag i frankrike. Vi åkte till Isatis med målet inställd på dom övre regionerna mer i syd, en bit in i skogen där vi tänkte det skulle vara lugnare, och kanske ”lite” svalare.
Samtidigt som vi kom en buss me femåringar som skulle klättra, deras lärare hade ingen aning om hur man klättrade, men hejade glatt på barnen när dom klättrade omkring. Vi kan lugnt säga att mentaliteten skiljer sig markant mellan Sverige och Frankrike i hur aktiveteter genomförs. Jag lutar åt att det franska sättet, många gånger är bättre, just för att det händer mycket. Men en liten aning prep och planering skadar nog ändå inte…

Fransoserna älskar sina skogar och sina stenar, dom hänger ute i Trois Pignons skogarna med eller utan klätterskor, i högklackat eller gympaskor… Alla var här idag. Mer eller mindre hela Paris hade hittat hit och en del Parisare ansåg att södra Isatis var lite av ett ”hemligt” smultronställe… Just det hemliga vet jag inte.

Jag hade nån idé om att jag (eller Bella) skulle sätta l’angle Facial 6b+ idag, men 25 grader i skuggan och rejält med tunn hud och trasig kroppar gjorde att vi brände av en massa fina femmor och nån sexa som slank ner istället. Jag skickar upp några av dom här på tuben.

Nu sitter Robin i badbaljan ute i trädgården och sjunger…

Jag och Bella är rätt slut, imorgon ska Trolla till veterinären för maskmedicin, vi ska ha vilodag, sen är det bara några dagar kvar till vi åker hem till Sverige… Jag hoppas verkligen snön är borta och att det går att börja dra på graniten där hemma… Jag måste leta reda på nån sjuk off-width också eftersom jag är ägare till Camalot sexan numer…

Till sist ett ord från vår sponsor.

Igår hängde vi på Cul de Chien, sista klätterdagen för de andra familjerna. Lollo, Erik och Åke drog direkt till flyget. Tobbe, Karin och Edith skulle åka och turista lite under dagen. Vi skulle också, men kände att det var för varmt för bilåkning om Trolla inte skulle få hänga med in på turistning så kunde hon inte sitta i bilen, och för många beslut för klätterglidare på vilodag helt enkelt.

Idag har vi… Suttit i trädgården och hejat på Robin när han försökt krypa, två gånger kom han två steg fram innan faceplant. Stora framsteg, glad skit det här, han kommer nog gå i Pappas fotspår och röja på bra genom livet…

Sen gick vi långpromenad i skogen, upp på höjden och tittade på landsbygden, njöt av värmen och… gled.

Efter det åkte vi in till Milly och småshopade sjukt dyra tomater, perfekt gräddat bröd och en jättefin låda. När Robin skulle få Välling medans mamma fick ett glas Rosé-vin så hade Pappa glömt såväl vällingpulver som termos och nappflaska hemma… Snabbdrucket rosé-vin för mamma. Pappa tyckte det var lugnt, han drack cola.

Väl hemma hade vi som vanligt glömt mat till oss själva, men man tar seden dit man kommer och äter middag vid åttarycket. Lillkillen och jag körde nattningstricket med välling, ”Knacka på”-sagobok och sen tokslockna. Det är ganska roligt för han vill inte somna, det är helt uppenbart att han vill vara med och greja ett tag till… Men när han upptäcker att det är rätt mysigt att ligga hos pappa så slocknar han, sen är det bara att lyfta ner honom i sänge. Hoppas det alltid fortsätter så!

Imorgon ska vi åka över till Gorge aux Châts och picknickklättra lite, väderleksrapporten säger 25+ imorgon också, så dra på något hårt är bara att glömma. Det är så varmt att man inte ens kan crimpa på bra sloprar, vilket annars kan vara en nödlösning.

Men hellre fetvarmt och ruttet stick än +4 och bra stick! Jag har typ 50 6a eller så med mig hem iår, och nån 7a är jag alldeles

Pappa passar Robin

för lat för att sätta känner jag så nu vill jag bara få maximalt med sandsten under fingrarna innan kosan bär hemåt.

/ p u t t E

Tobbe, Karin, Edith, Erik, Lollo och Åke hängde med vår lilla familj och brände av en massa problem, rövarhistorier och najsiga fikastunder. Ett projekt som jag haft länge är fissure de Trio, ett svårstartat problem som ”tyvärr” blivit nedgraderat till 6a… Varför nu det skulle göra någon skillnad för mig, problemet är busballt. Det enda som stör är det lite sandiga utsteget och stenen man har rakt under kroppen fem meter nedanför fötterna… No Problemo, Tobbe spottade, han tyckte det var otäckare än jag idag. Skönt för mig!

Missade att slå på kameran på den, men jag fick med ”dagsflashen” på Lepreux.

Annars så var det mest repetitioner idag, Lepreux, dagsflash, flertalet blåa femmor. Och så gjorde jag en ny femma som jag lyckades filma när jag fullkommligt tappar fötterna… Något som bara normalt händer i mina mardrömmar.

Jag satt även svart 38 igen, ett helt fantastiskt sva graderat till 6b. Sjukt känsligt och bara mysigt med maximal kroppsanspänning. Tyvärr så var minneskortet fullt när jag satt den så det blev ingen repetition från ny ball vinkel… Så här såg det i alla fall ut för några år sedan när jag repeterade det.

Robin har nästan klurat ut det där med att krypa, tyvärr för honom så åker han mest bakåt för tillfället, men några gånger har han lyckats ta sig lite framåt… När vi kommer hem får vi nog montera upp grinden i trappen.

Nu är det bara 10 dagar kvar, 2/3 delar av resan har gått. Imorgon åker Lollo, Erik och Åke hem, dan efter Tobbe, Karin och Eddan… Sen är det vi här igen. Vi har inte träffat KC-Gänget så mycket, men det blir lite annorlunda när man har knoddar. Vi är tvungna att ha det lite lätttillgängligt, bra base-camp och möjlighet till snabb reträtt om det blir kaos…

I höst har vi börjat spåna på en ”pappa-resa” ner… Kan nog bli jäkligt skoj.

Imorgon blir det nog Gorge aux Chât igen.

Idag körde vi ett varv i Isatis, ett underbart och ganska stort område. Det är lite annorlunda problem här jämfört med 91.1. Men som vanligt mycket balans, formationsklättring och sloprar.

Jag har haft som mål att sätta minst ett problem varje dag som jag inte gjort tidigare bara för att inte enbart springa runt och repetera gamla ”godingar”. Idag satt jag röd 3 som jag trodde var 4- men som till min glädje var 5b.

Sen började jag jobba på en 6b arete som är ”förträning” till l’angle Ben som är en klassisk 7a, med inget att stå på, inget att hålla i (förutom areten) och en dålig crimp som avslutning… Blir spännande att börja på sen.

6b areten är fantastiskt fin och känsligt, hoppas på att ha någon fungerande kamera när jag sätter den… Min kamera la ner idag (igen), men jag lyckades få med repetitionen av Code Secret 6b, som jag och Bella jobbade in för en fem år sedan. Graden är helt klart disuktabel eftersom det finns varianter från 6a till 6c+ på den, men jag tror att det här är 6b varianten…

Observera att jag har med kritpåse, men på grund av gammal vana så kommer jag inte ihåg att använda den på utsteget… Vem använder kritpåse på boulders?

Robin har en ny lekkompis här nere den här veckan, Åke som är 11månader. Han kan krypa ordentligt och även stå och gå med lite stöd. Så han ger Robin en rejäl match och har ju ett visst övertag vad gäller mobilitet i kampen om herre-på-täppen.

Imorgon kommer Tobbe o Eddan ner, Eddan är ju nybliven ettåring och kan gå ordentligt så hon har ju även möjligheten att ge Åke en match. Kan nog bli kul närmsta dagarna…

/p u t t E

Vi gjorde alla orangea problem fram till 14 + samtliga varianter och en fem sex blåa traverser. Alla var helt gudomliga, balansiga, formationsklättring och sva med precisa fotplaceringar. Graderna: 2b-4b! Klättring… På granit-skit så går det ju inte ens att gradera 2b, det är nån fuktig sprickkamin som inte ens är klättring. Själv så missade jag flashen på en 3c! sjukt roligt… Bella missade flashen på en annan 3:a. Jag misstänker att många hårddragande svenskar hade kunnat missa en del flashar på polerade svan utan något att hålla i hehe.

Det blev klättring fram till solnedgång, sen middag utomhus  med tända ljus…

Solnedgång i 91.1